Borttappad

På det senaste har jag känt mig väldigt borttappad, alltså att jag tappat bort mig själv på vägen någonstans. Jag har inte tränat på länge, vilket bidrar till att jag bara blir tröttare och tröttare och tråkigare och tråkigare och deppigare och deppigare. :( Nu väntar dessutom en tid framför oss med mycket jobb. Peter är just nu i Älvängen denna helgen och jobbar över. Han är hemma strax innan kl. 17 då det istället är min tur att åka och jobba. Imorgon är det likadant, han kommer hem lagom till att jag ska åka och jobba.

På måndag är jag dock ledig, men då ska jag och barnen tillsammans med Jenny och hennes barn ta oss en dagtur till Danmark. :) Det ska bli mysigt och en liten avkoppling från allt det vanliga stressandet här hemma. Pontus har ju sportlov så vad passar bättre än att åka iväg över en ledig dag?! :) Dock blir det bara båten fram och tillbaka eftersom badhotellet (The Reef) som vi ville åkt till för tillfället har stängt och öppnar åter den 2/3. Lite trist eftersom det hade varit en liten extra krydda på resan. Men antagligen är det därför det fortfarande fanns platser kvar när vi bokade för 1½ vecka sedan, just på grund av att badhotellet är stängt. Dessa resorna brukar annars bli fullbokade ganska fort! Tur i oturen för oss. :)

I tisdags krockade jag med bilen! :( Ingen stor eller allvarlig krock, men ändock en krock med plåtskador på bilen och en chockad och skärrad jag. :(
Det var på jobbet, jag var på väg att sluta och det var väldigt mycket runt omkring på en gång. "Gången" framför var det en man som tutade och gapade, varpå en bil som av någon anledning jag misstänker blev drabbad av den gapande killen, stannade till vid kanten. Samtidigt är det en dam som försöker parkera på platsen bredvid mig och en bil snett bakom mig till höger väntar oxå på en plats. Jag skulle försöka underlätta för damen som vill in bredvid mig genom att backa ut och flytta på mig, varpå det säger "dunk" och jag och killen på parkeringsplatsen bakom mig backar in i varandra. :(
Dock är vi båda parter överens om att det är bådas fel så det blir en så att säga 50/50 halvrisk då våran bil måste lagas på grund av plåtskadorna den ådrog sig. :( En hemsk vecka med andra ord!
Även om ingen av oss blev skadade så satte det sina spår i mig. På kvällen efter olyckan, när chocken började släppa, blev jag så trött att jag däckade! Jag minns knappt vad jag sa till Pontus när jag ringde in honom för kvällen. Jag fick ställa klockan på när Pontus skulle in och när han skulle lägga sig. Jag var som i en dimma, kände mig helt knockad, nerdrogad.
Nu efteråt är jag lite restriktiv när jag kör. Jag är väldigt orolig över att köra våran bil och gör det inte annat än när jag verkligen måste och jag tycker INTE om att backa!
Förhoppningvis släpper det värsta om ett tag. Det får ta den tid det tar. Som tur är kör jag inte jättemycket bil längre sedan jag bytte jobb, vilket såklart är positivt i sig. :)

Nu ska jag fortsätta steka pannkakor som vi ska ha med oss till Danmark på måndag. Av erfarenhet så känner jag min dotter och vet hur hon är med mat. Hon kan vara jättehungrig och vill ha mat, men när det väl är dax att äta så krånglar hon och vill likt förbannat inte äta i alla fall! Därför är det bättre att ha med sig eget så kan hon äta när hon känner för det! :)

Tack för idag!