Idag, efter jobbet var jag iväg till Mölnlycke för att skriva på mitt anställningsavtal samt få mitt schema. Schemat kändes helt ok. Jag hade inte så mycket krav, därför blev det som det blev.
Jag startar i Mölnlycke fredagen den 14 oktober, med en läkemedelsutbildning på 4 timmar. Sedan börjar jag gå bredvid måndag den 17 oktober och tisdag den 18 oktober. Onsdag den 19 oktober hoppas dom att jag ska kunna gå själv första gången. :o För att sedan vara ledig torsdagen och gå bredvid fredagkväll och jobba själv lördag och söndag kväll! :o Det blir tufft, men men.... som chefen sa. Jag kan ju arbetet, det är bara deras rutiner samt att hitta till alla vårdtagare jag behöver lära mig. Tur att jag är ung och har lätt för att lära mig. ;)
Lönen blev på 300 kronor högre än jag har idag, så det är helt ok det oxå! :) På avtalet står det, som utlovat, 100%. :)
Idag har det varit en lite hektisk dag på jobbet, men det slutade väl ändå. :) Ibland blir det lite mer än andra dagar.
torsdag 22 september 2011
Anställnngsavtal och schema
Imorgon hoppas jag på att kunna smita en liiiten stund tidigare. Det är nämligen dax för att hämta hem våran husvagn imorgon! Jag ringde idag för att fråga så att allting går på garantin, och det gjorde det sa han... så det får vi lita på. Som sagt, så tänker inte jag betala för något som vi själva inte orsakat!
Efter att vagnen hämtats är vi bjudna på middag, rättare sagt TACOS, hemma hos fina fröken J! :) Det ska bli trevligt.... och gott!
Jag hoppas att denna vänskapen kommer att hålla i sig även efter att jag slutat, men det är som jag sagt till fröken J innan: Sedan får vi en anledning till att prata i telefon med varandra eftersom vi då inte längre träffas på jobbet dagligen. ;) "Ja just det" fick jag till svar. :p
Igår på vårt APT-möte var min plan att avslöja att jag sagt upp mig, för de kollegor som ingenting visste. Det komiska i det hela är att chefen hann före! Han nämnde att jag fick gå en handledarutbildning förra året. "Men nu försvinner ju du snart" sa han sen, och då fick jag lite blickar på mig så jag var tillslut tvungen att tala om att jag sagt upp mig och ska börja nytt jobb i oktober. :p Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig.
Idag fick jag en blomma på jobbet. Från en anhörig till två av mina vårdtagare som mått mycket dåligt det senaste. "Tack Sandra! från fam. ........." stod det på kortet. Jag blev rörd och helt varm i hjärtat. Sådant här gör att det blir ännu jobbigare för mig att sluta, och det blir bara jobbigare och jobbigare ju längre tiden går, både att veta att jag snart slutar... och att tala om för familjen att jag slutar. Dom har haft nog med svårigheter... :( Som kontaktperson inom det yrket jag har så skapar man sig oftast en särskild relation till "sina" vårdtagare, och det är precis det jag gjort med mina!
Nu är jag ensam en stund. Peter och Pontus är på IFK-Häcken med fotbollen, och Josefin har gått och lagt sig. Det är tidig uppgång imorgon igen.
Igår kväll köpte jag Camilla Läckbergs nya bok Änglamakerskan så den tänkte jag lägga mig och läsa en stund... Risken är ju visserligen att jag somnar, men det är smällar man får ta ibland.
Först en liten titt på räkningarna! Usch och fy! :(
Tack och Hej!
Efter att vagnen hämtats är vi bjudna på middag, rättare sagt TACOS, hemma hos fina fröken J! :) Det ska bli trevligt.... och gott!
Jag hoppas att denna vänskapen kommer att hålla i sig även efter att jag slutat, men det är som jag sagt till fröken J innan: Sedan får vi en anledning till att prata i telefon med varandra eftersom vi då inte längre träffas på jobbet dagligen. ;) "Ja just det" fick jag till svar. :p
Igår på vårt APT-möte var min plan att avslöja att jag sagt upp mig, för de kollegor som ingenting visste. Det komiska i det hela är att chefen hann före! Han nämnde att jag fick gå en handledarutbildning förra året. "Men nu försvinner ju du snart" sa han sen, och då fick jag lite blickar på mig så jag var tillslut tvungen att tala om att jag sagt upp mig och ska börja nytt jobb i oktober. :p Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig.
Idag fick jag en blomma på jobbet. Från en anhörig till två av mina vårdtagare som mått mycket dåligt det senaste. "Tack Sandra! från fam. ........." stod det på kortet. Jag blev rörd och helt varm i hjärtat. Sådant här gör att det blir ännu jobbigare för mig att sluta, och det blir bara jobbigare och jobbigare ju längre tiden går, både att veta att jag snart slutar... och att tala om för familjen att jag slutar. Dom har haft nog med svårigheter... :( Som kontaktperson inom det yrket jag har så skapar man sig oftast en särskild relation till "sina" vårdtagare, och det är precis det jag gjort med mina!
Nu är jag ensam en stund. Peter och Pontus är på IFK-Häcken med fotbollen, och Josefin har gått och lagt sig. Det är tidig uppgång imorgon igen.
Igår kväll köpte jag Camilla Läckbergs nya bok Änglamakerskan så den tänkte jag lägga mig och läsa en stund... Risken är ju visserligen att jag somnar, men det är smällar man får ta ibland.
Först en liten titt på räkningarna! Usch och fy! :(
Tack och Hej!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar